|
Состав группы:
Marcus Ehlin – гитара, вокал
Anders Rosdahl – ударные
Fredrik Brockert – бас
Linus Ekström – гитара
01. Vampyria
Älvors dans över dimhöljd ängd
Fiolspel i natten
Förvridna träd som andas tungt
Röda blodsband
Vargens yl i månskenstimma
Djupa skogars lugn
Svarta skuggor stiger
Mot himlens mörka valv
Kom till mig, kom till mig, kom syster Vampyria
Ge mig evigt liv, kom Drottning Vampyria
Silvertårar, klagosång
Kluvna tungors hunger
Gula ögon, vassa klor
Nattens härskarinna
02. Nattens Vav
Stilla bryter vågor
Sönder den solnedgång
Vilket banar fram ett slut
För dagens sista ljus
Skepnader i mörkret
Sakta stiger fram
Ylar emot Månen
Som tar dom i sin famn
Skuggor växer långa
Likt nattens egen väv
Jagar genom skogar
Tills dagen åter gryr
Solens första strålar
Skänker åter frid
Åt det liv som varit
Och som komma skall
Men denna falska illusion
Om ljusets makt är kort
Ty när kvällen nalkas
Blir mörkret åter fött
03. Mardröm
Den dunkla maran har lämnat mig
Dagen gryr i öster
Men ännu hemsöks jag utav
Den gångna nattens röster
Jag vandrar likt en vålnad fram
Med tunga steg jag hasa
Dock förråder mig min blick
Som tydligt speglar fasa
Varje natt är lika dan
I kallsvett jag mig vrider
Men kan ej komma undan från
Den mara som mig rider
Vart kan jag fly från något som
Jag själv är boning åt
Det finns ej lindring för min själ
Ej hjälper skratt, ej gråt
Jag är fast i skräckens klor
Likt rovdjur dom mig klöser
Jag lever stilla i vankelmod
Tills döden mig förlöser
04. Ungentum Pharelis
När jag kyrkan lämnar
Har mitt sinne redan glömt
Prästens visa ord
Tycks vara något som jag drömt
Genom nattens skuggor
Flyger jag mot kullar blå
Högt på bergets topp
Ser jag den Onde ensam stå
I bolmörtsrus genom nattens timma
Ty en ed är svuren
Över djupa skogar
Av vinden är jag buren
Hans kropp är kall och fjällig
Och han tar mig i sin famn
Ni kallar honom Djävulen
Men han har många namn
Med kluven tunga viskar han
Om guld som skall bli mitt
I gengäld svingar jag det svärd
Som han i elden smitt
05. ...Om Hösten Död
En natt jag vandrade i skogen
Avmagrad, blek och tärd
Omsluten av ett mörker och en stillhet
Så tyst och förundransvärd
Den natten jag lämnade livet
Den existens som jag aldrig har ägt
Många tysta månklara nätter
Detta självmord jag övervägt
Skymningen färgar himlen röd
I skogen jag vilar, om hösten död
När solens första sken långsamt
Kysser skogens lövbeströda jord
Bildas en dunkel stämning
Som ej kan beskrivas med ord
Stillsam är denna tavla
Tills den uppväcks av höstregnets fall
På den fuktiga marken jag vilar
En skepnad så vit och kall
06. Loreia
Månskensstrålar slickar
Loreias nakna hud
Skogens dunkla blickar
Vilar på nattens brud....
Hennes läppar är så röda
Hennes hy så ljus och matt
Men ögonen är döda
Och Loreias själ är svart....
Loreia – Tardi lach Grimjaur....
Med gränslös hunger slukar
Hon vart liv hon ser
Av skräck och vördnad hukar
Sig offren hjälplöst ner....
Med mun så ljuvligt rosenröd
Kysser hon sin träl
Men han får en plågsam död
Loreia tar farväl....
07. Att Dricka Nâgons Blod
Så levande, pulserande
Det bröst jag håller om
Girigt slukar jag det liv
Jag älskade en gång
Hungern river i mig
Jag har mina tänder i dig
Jag älskar dig, ditt blod
Ger mig åter kraft och mod
Blek och livlös faller du
Från mina armar ner
På det kalla golvet
Så ömkansvärt du ber
Stanna ännu hos mig
Kyss mig än en gång
Tiden är vår frände
För natten är ju lång
Men, jag vänder om och går
Det liv som hos dig fanns
Skall jag hungrigt sluka
Någon annan stanns
Natten är ej evig
Strax stundar gryningen....
Men när solen sjunkigt
Så lever jag igen
08. Vittring Av Liv
I ständig skönhet stadd
Bevingad min bane var
Med lystna blickar mätte hon
Den tid jag hade kvar....
Min ålderdom hon stal
Hon skändade min grav
Min bädd för evig vila
Dess mardrömslika kval
Jag känner vittringen av liv
Från hjärtan som än slår
Den rider på en kylig bris
Till platsen där jag står....
Men ändå älskar jag
Så som jag aldrig gjort förut
Jag älskar nattens mörker
Och mitt liv tar aldrig slut
I en iskall krypta
Ifrån solen jag mig döljer
Men då natten vankas
I dess spår jag hungrigt följer....
09. Morgataria
(Ent grauvgaard eh darn distri'ier re'thrift....)
Bortom skogens dystra skuggor
Avbelägen, kall och dunkel
Finnes en plats som stått i sekel
Obeträdd, i glömska fallen
Återkallad av mitt sinne
Likt en dröm av dimmor höljd
Dess mossbelupna portal står ännu
Höljd mot ett dunkelt himlavalv
Morgataria; här vilar jag, dock i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav
Av feber förhärjad, blek som snö
Slumrar jag i fuktig bädd
Redd av mossa och vissna löv
I väntan på en dyster natt
Elden har falnat i solnedgången
Jag reser mig från min ensliga grift
I flämtande fackeksken jag vandrar
Mot det liv jag en gång ägt
Morgataria; här vilar jag, dock i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav
Morgataria; månbelysta necropål
Morgataria; frostbeklädda själagård
10. Dödens Sömn
Säg mig du min sköna mö
Med läppar som av blod,
Var är du nu, du vit som snö
Som förr i fönstret stod
Galgar pryder nu vart hörn
Av slottet där du bor
Långsamt slingrar rosentörn
Sig runt ditt fängslotorn
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn
Vargarna ylar utanför
De skriker ut sin sorg
Jag tror de hoppas att du hör
Dem inifrån din borg
Minns du ännu vad du gjort
Med flickorna som fann
Vägen fram till slottets port
Och därefter försvann?
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn
Fyra år förflutit har
Slottet är som förr.
Galgarna hänger ännu kvar
Stängd är varje dörr
Vinden viner utanför
Regnet öser ner
Stormen river i rosentörn
Du vaknar aldrig mer
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Nu är du förlöst från Dödens sömn
Borta för alltid, men kvar som en dröm
Jag saknar dig du sköna mö
Med läppar som av blod
Jag sörjer dig du vit som snö
Som förr i fönstret stod....
|
